Varför vi känner scenskräck
Vi människor blir nervösa när vi står på scenen. Anledningen är vårt biologiska arv som går miljoner år tillbaka då vi gick på savannen med en klubba i handen. Om vi blev avskilda från flocken dog vi. Detta arv styr oss än idag eftersom vi fortfarande är samma biologiska varelser. När vi ställs framför en grupp av människor, ensamma och uttittade, reagerar kroppen blixtsnabbt och intuitivt. Hjärnan reagerar på situationen utan att vi har en aning om vad som händer. Som en direkt följd av detta spänner vi oss. Och det första vi spänner är knäna, för att vi ska vara redo för språng eller kamp. Detta sätter i sin tur igång ett serieförlopp i kroppen: Vi blir torra i munnen och får svårt att prata. En olustkänsla sprider sig i magen och till slut kan det gå så långt att vi får tunnelseende. Detta är helt normalt, det är hjärnan som drar i nödbromsen.
Tips: Genom att omärkligt röra knäna när vi ska börja tala sänder vi en signal till hjärnan att allt är under kontroll och därmed avstannar processen och nervositeten avtar. Ett enkelt knep för att få kontroll över kroppen!
Tempo och röststyrka
När det märks att en talare inte når ut med sitt budskap brukar vi säga: säg det en gång till men denna gång dubbelt så långsamt och dubbelt så högt. Röststyrkan påverkar nämligen tempot och flödet. Genom att tala mer långsamt blir man mer koncentrerad och uppmärksam på vad det är man säger.
